Krokodiljakt i skärgården

En vacker måndagsmorgon i början av juli hade jag(Magnus) och Affe bestämt möte med den kände fiskeguiden Robert Gabrielsson. Robert som är en professionell fiskeguide har skärgården och Råneå älvdal som sin specialité. Vi har på många sätt en unik skärgård i Norrbotten med bl.a. många olika fiskarter men också att den med sina över 750 öar tillhör en av de vackraste i landet.

Vi skulle träffa Robert vid Brändö Konferens och Fritidsby för att åka ut på en riktig gäddsafari. Förväntningar var höga inför våra ”krokodilmöten” och pulsen steg högre ju närmare vi kom. Robert stod redan och väntade med all fiskeutrustning när vi kom fram och det var bara att packa ner allt i båten. När flytvästarna var spända hade hjärtat som tidigare bultade som trummorna i en basketfinal nu börjat komma upp i halsen istället.

Robert förklarade för oss att fisket skulle bedrivas med de nu så populära dragen, jerkbait. Dessa drag skall tas in med snabba invevningar och rytmiska ryck med spöet. Det gör att dragen slingrar och plaskar omkring i ytan som vilsna renar på en motorväg, detta gör gäddorna tokiga(inte på renarna utan på dragen). Han berättar att huggen kommer när gäddan anfaller som en projektil underifrån eller när den kommer som en plog genom vattenytan.

Att få höra detta gjorde inte våra hjärtslag lugnare och mina knän hade vid det här laget börjat skaka. Äntligen bar det iväg med Roberts båt i en härligt kittlande fart mot dagens fiskeställen. Robert styrde vant och säkert genom skärgården tills vi kom fram till dagens första krokodilskafferi.

Robert säger åt mig att kasta till höger om stenen där borta, för där står alltid gädda. Sagt och gjort, draget slår ner i vattnet med ett plask och när jag börjar veva in bryts ytan av en explosion. Hjärtat som nyss var i halsgropen är nu på väg ut genom munnen när jag skriker NAAAPPPP. I den plötsliga paniken hinner jag inte med att kroka fast gäddan som sliter sig loss och nu kommer ett annat skrik men med en annan vokabulär.

Nu blir det fart i båten och alla grabbar tag i var sitt spö, sen börjar dragen vina som flugor runt en nygrillad entrecote. Jag tycker är riktigt roligt att Robert är lika entusiastisk och fisketokig som vi är. Fantastiskt att få arbeta med någonting som ger en sådan glädje och spänning i en så vilsam och vacker miljö. Roberts är genom sitt företag Archipelago Fishing & Adventure en van fiskeguide. Hans kunder kommer främst från Tyskland, Nederländerna, England, Polen, Frankrike och Sverige. För Affe och mig är gäddan en ren sportfisk men i övriga Europa klassas gäddan som en delikatess.

Under jerkbaitbombningen får Robert den första gäddan som också hugger i en explosion. Han som har fått mycket gädda på detta jerkbaitfiske skriker också NAAAPPPP. Robert säger flåsande samtidigt som han drillar in gäddan att man aldrig vänjer sig vid dessa plötsliga attacker och att det är lika spännande varje gång.

Nu börjar det stora eldoradot, vi får fisk på fisk. Samtidigt som jag böjd över relingen håller på att kroka lös en gädda lyfter Robert upp sitt drag. När draget är en halvmeter upp i luften hoppar en gädda upp och tar Roberts drag. Blöt i ansiktet av kallsvett och stänk från Roberts gädda lyckas jag lossa kroken från min gädda.

Vi släpper direkt tillbaka alla gäddor vi får.  När man har krokat loss fisken med en tång är det bra om man kan hålla fast den i stjärtspolen ett tag tills den har hämtat sig. Fisken blir faktiskt lika överraskad som fiskaren och måste få tid på sig för att få bort mjölksyran från kroppen, berättar Robert. Det känns också bra som fiskare att få ta avsked och visa respekt för denna fantastiske jägare på ett värdigare sätt.

Lugnet är sen som bortblåst när man vaknar till av nästa våldsamma anfall, nu på kollegans drag. Affe som nu börjar kunna hålla sina nerver i styr, drillar in fisken och plockar sen upp sin kamera för tredje gången. Han tar lite fajtingbilder och säger sen att magen börjar kurra. Robert och jag tittar på Affe som om han var från en annan planet, men vi sansar oss också och känner att det är ett bra förslag.

Lunchen intas samtidigt som vi sakta kör mot nästa fiskeplats. Efter lunchen är fisket nästan helt dött. Man börjar tro att de har tagit siesta. Tiden går och man förstår att det är slut på äventyret. Det är nu dags att ta avsked av våra ”krokodiler”. När vi kommer tillbaka till hamnen tackar vi Robert för denna adrenlinkick och vi vet nu att gäddorna finns kvar till en annan gång, Sayonara.