Norr-Äspen

Flack moränö med talrika hällmarker med haparanamonzonit och marker där vågorna svallat och omlagrat materialet. På den nordöstra sidan finns stränder med sand. På ön växer en urskogsliknande granskog med stort inslag av löv. På fallna trädstammar finns rosenticka, lappticka, ostticka och rynkskinn. Avsnörda havsvikar och gölar, har ett rikt fågelliv. Norr-Äspen ingår i EU:s ekologiska nätverk för skyddad natur, Natura 2000.

Norr-Äspen är en 220 ha stor skogsklädd ö i Luleå yttre skärgård. Genom det utsatta läget har ön alltsedan den reste sig ur havet varit kraftigt utsatt för vind- och vågverkan. Dess landformer och jordarter är typiska för öar i landhöjningsområden. Talrika hällmarker och hårt svallad morän utgör det vanligaste underlaget för öns vegetation. Den nordöstra delen av ön består dock främst av sand som vattnet transporterat från de svallade moränområdena. Norr-Äspen är variationsrik och rymmer en mängd naturtyper, allt från fattiga lavdominerade tallhedar över frisk granskog till frodiga lövskogar.

Öns vanligaste naturtyp är frisk granskog, fläckvis av frodigare örtrik typ med stort inslag av lövträd. Ett flertal kärr bryter in i granskogen som även på flera håll avlöses av hällmarkstallskog. De sandrika områdena bär mäktiga tallbestånd där markskiktet kläs av ris och lavar, i vissa delar bildande ett tjockt lavtäcke. Skogsbruk har endast förekommit i mindre omfattning på ön. Skogarna är därför till stor del av naturskogkaraktär med god tillgång på död ved och med trädslagsblandningar och åldersfördelningar som formats genom naturlig succession. Norr-Äspen är därmed av stort värde för en mängd växter och djur som är knutna till mer opåverkade skogar. Exempelvis förekommer flera vedsvampar som vittnar om lång kontinuitet av lågor, bl a ostticka, rynkskinn och harticka.

I långa tider har fiske och säljakt bedrivits i havet utanför Norr-Äspen. Vid Gammelhamnsviken på öns sydöstra del finns resterna av ett gammalt fiskeläge kvar med gistgårdsrösen och husgrunder. Ytterligare fornlämningar i form av två separata tomtningar finns även på öns västra sida. Två gamla lador som använts vid myrslåtter utgör andra kulturminnesmärken från självhushållningens dagar. Den nuvarande bebyggelsen på
Norr-Äspen utgörs av ett mindre antal stugor, de flesta fiskestugor, på Kasthällan i sydost samt vid Lotshusudden i nordväst.