Germandön är en av de största öarna i Luleå skärgård och ligger vid en av de tidiga segellederna in till staden. 1882 byggdes en fyr, Germandö fyr för att underlätta inseglingen till Luleå via Tjuvholmsundet. 40 år senare, 1920, byggdes ännu en fyr. Den anlades på Liljeudden, två kilometer i sydlig riktning från den första fyren.

Ön har fått sitt namn av mansnamnet Germund. Någon fast bebyggelse på ön finns inte dokumenterat i någon skriftlig källa, men naturnamnen Gammelavan (ava= av landhöjningen avsnörd havssvik- nu myrmark) samt Byviken berättar att den sydostliga delen av ön har haft åtminstone tidvis fast befolkning.

Idag finns gamla fiskarstugor och nya stugor som används som fritidsbostäder på ön.

Ön hade tilldelats Luleå stad som betesmark enligt det privilegibrev som hövitsmannen Per Clemetsson från Alvik hämtat ur kung Gustav II Adolfs hand i juli 1621. Men snart hävdade byborna i Kallax att det var deras ö. Målet var uppe i domstol flera gånger tills det avgjordes genom förlikning (överenskommelse) och slutligen avgjordes genom en dom hos Kungl. Maj:t 1780. Äntligen hade så Kallaxborna fått sin hävdvunna rätt prövad och fått rätt att föra sina kor och getter för bete på ön efter en nästan två sekler lång tvist!

(Mer att läsa om Germandön på s.189 f.f. i "Luleå kommuns historia del I - Från istid till 1750")

Sevärd: Man kan hitta räster av fältspatbrytning vid Liljeudden. De två nedlagda fyrerna Liljeudden och Germandön fyr är värt ett besök.